Det hela började med att det var CyberXGaming-kval nere på Nine någon helg för inte allt för länge sedan. Medan jag trallade runt nere på Nine och tittade på hur alla progamers höll mössen snappade jag upp vad tre personer hade för nick. Morgonen efter upptäckte jag en tävling på team9.se där man skulle sätta nicks och organisation på tre huvuden, vilket så klart var barnlekens barnlek för mig. Bra som jag är vann jag tävlingen och någon timme senare lade amadeus sin hand i min och gratulerade mig. Därefter var jag en lycklig innehavare av ett sprillans nytt Philips-headset med beteckningen HG100.



Vad jag vet har alla Philips hörlurar har ett H i beteckningen. Förmodligen står H:et för headphones eller headset. Efter H lägger de till en till bokstav och tre siffror. Får jag spekulera betyder nog C cordless (trådlös), E earphones (öronpluppar) och S street (lurar för knallande i sta'n). Sedan finns det några bokstäver som jag inte lyckats klura ut än, men det får bli en annan artikel. Nåja, som ni kanske har märkt heter lurarna som jag skriver om nu HG100, så vad kan G stå för? Gaming! Det här är PHILIPS nya och förmodligen första gaminglurar.



Det första jag märkte när jag kånkade hem kartongen var att man kunde öppna den lite halvt och kika in på framsidan. Kardborrebanden hindrade dock ekipaget från att bli sladdrigt. Kardborrebanden (!) – det skrek ju kvalitet till och med om kartongen. Dock var jag fortfarande ganska skeptisk eftersom det är mina gamla Philips HP800 på bilden till vänster. Det må hända att jag betedde mig aningen sadistiskt mot dem, men jag kan kontrollera mig (...). Hur det är med hållbarheten har jag inte vågat testa än och, om möjligt, ska jag inte göra det någon gång den närmaste tiden heller.



Efter lite pysslande med kartongen och sladdarna hade jag lyckats koppla in mig i plåtburken sparkat igång Winamp för att se om allt fungerade, vilket det inte gjorde. Det visade sig att sladdarna för mikrofonen och ljudet var på fel plats. Efter att det korrigerats började ljudet spruta ur hörlurarna. Volymen var lite hög, så jag fick justera den med hjälp av dosan på sladden. Dosan är mycket bekväm, men jag tycker att den sitter lite för nära hörlurarna, för den har en tendens att ramla ner i golvet när jag vrider på mig.



Förutom volymkontrollen finns det ett annat reglage på dosan. Det kan tyckas lite onödigt, då det inte fungerar i början, men det beror bara på att man inte sätter i batteriet direkt, för man tänker inte så långt. När man väl satt i batteriet kan man börja lattja med det som är riktigt nytt och revolutionerande med den här produkten och anledningen till varför Philips snackar om "the ultimate experience".



Jag är lat, låt mig dra ett citat:

The HG100 Interactive Gaming Headphone uses a new Active Motion System, with a neck-and-ear shell vibrator and sound enhancers that make players feel they’re a part of the action.

I praktiken innebär det här att de konstiga utskjutande sakerna, som ni nog lagt märke till, på hörlurarna är till för "Active Motion System". AMS kan enkelt beskrivas som Force Feedback för huvudet baserat på ljud. Om någon till exempel skjuter av ett AWP-skott i knät på dig kommer ditt headset att vibrera lite. Det känns ungefär som en ordentlig bas.



Det är sagt att det här ska ge dig en ultimat spelupplevelse, men så är tyvärr inte fallet. Jag tyckte bara att det var störande. Det blir som ett eko och personligen tycker jag att vibrationerna reagerar på fel saker. Jag vill att det ska mullra utav bara hellskotta när jag brassar mina sista 30 kulor i en låda, men istället får jag responsen när jag byter vapen och Half-Lifes karakteristiska "klutt"-ljud spelas upp.



Något som det kan vara bra för är däremot när man lyssnar på musik, då det ger lite extra känsla till tonerna. En annan dålig sak är dock att AMS kräver ett litet R6-batteri för att fungera. Jag är en anti-batterimänniska och därför blev jag inte glad när jag insåg att ett batteri krävdes för att det hela skulle spinna på. Å andra sidan får man med ett batteri och det verkar hålla ganska länge, så än har jag inga större klagomål på detta.



Jag har fått intrycket av att Philips har riktigt klart ljud – minst lika bra som Sennheiser-lurar i samma prisklass. Efter att ha lämnat Philips sedan mina gamla lurar däckat ihop, är det kul att åter få träda in i Philips värld där kulsmattret hörs bra. Tummen upp och Colgate-leende på den, Philips.



En annan sak som jag fattat tycke för är mikrofonen. Den är robust och rejäl och mina Ventrilo-homies gillar den också, så ljudkvaliteten kan det inte vara något fel på. Innan satt jag med ett rassligt hundrakronors headset med en mikrofon, vars kvalitetskänsla liknade en Big Mac, runt halsen. Det är skönt att kunna vrida på sig fritt under matcherna igen, dock inte för häftigt då dosan riskerar att ramla ner i golvet. För de av er som sitter mer på LAN än på Ventrilo kan jag avslöja att det inte verkar som om HG100 är inneslutande. Man hör vad som sägs runt omkring en ganska bra.



I början fick jag ont i öronen när jag hade på mig HG100 under en längre tid. Jag testade då att lägga en tröja över huvudet, men det blev bara värre, av någon anledning. Sedan kom samot till min räddning och berättade att jag hade hörlurarna för långt ner. Det hjälpte en del, men det är fortfarande inte helt bra. Mina Sennheiser-lurar slukar hela örat och det är bra mycket bekvämare än att få halva örat avbitet bara för att det ser snyggare ut med helt runda öronmuffar. De stora vibrationsmakarna i nacken gör också ekipaget ganska stort och otympligt, men är man inte en långhårig heavy metal-fantast som gillar att vifta på flätorna när Ozzy Osbourne tar till ton tar man nog inte särskilt stor skada.

Om vi inte jämför med Sennheiser utan något annat märke kan jag nog påstå att Philips-lurarna är ganska komfortabla. De har mjuka kuddar lite överallt och är enkla att ställa in för att passa alla med huvudstorlekar från handboll till bowlingklot. Även kraften på vibratorerna i nacken kan justeras.



Nu känner jag att jag har gått igenom det mesta som är värt att nämna med de här lurarna, så vi får väl ta och sammanfatta:



Positivt:

• Bra ljudkvalitet
• Robust och bra mikrofon
• Ballt med vibrationer
• Ser häftiga ut – funkar att skryta med

Negativt:

• Aningen obekväma under längre lyssningspass
• Kräver batteri för att utnyttjas fullt ut

Lägger vi alla stenarna i säcken och knyter ihop kan vi sammanfattningsvis säga att det är en bra produkt som Philips har här. Tillräckligt för att konkurrera med Plantronics om bästa gamingheadset. Det är kul att även Philips ger sig in på gamingmarknaden och nu tydligen har en produktserie för gamers. Den stora frågan är då, bör man köpa Philips HG100? Ja, om du har användning för en bra mikrofon och känner att du vill uppgradera från ditt hundrakronorsheadset. Nej, om du har ett headset (alternativt hörlurar och mikrofon separat) som du trivs med. Active Motion System är kul i tio minuter och är inte värt att lägga några större summor pengar på, enligt mig.

Pris: cirka 1000 kronor (finns att köpa på Teknikmagasinet.se)