LCS har med sina höga löner under de senaste åren lockat till sig flera utländska spelare till Nordamerika. Strömmen av äldre koreanska spelare och Européer som sökt en löneförhöjning verkar aldrig sina. Av den anledningen har det skämtats friskt om hur LCS nu blivit den ultimata ligan för alla League of Legends-proffs som vill trygga sin pension. Beteckningar som "ålderdomshem" har förekommit så fort en koreansk spelare tagit steget över havet och många Europeiska fans har suckat när deras favoriter flugit över till USA för en högre lön.

I Nordamerika har man istället börjat fundera över hur bra alla importer verkligen är för utvecklingen av nya inhemska talanger. Den frågan blir under 2020 i högsta grad aktuell. Inför vårsäsongen är inte mindre än 25 import-spelare uppskrivna hos de tio deltagande lagen. Det innebär att hälften av spelarna i ligan nu kommer från andra länder än USA och Kanada. 13 spelare kommer från Europa, åtta från Korea, två från Australien och två från Turkiet. Den Nordamerikanska ligan är också ensam om att importera så många spelare, den Kinesiska ligan, LPL, är den som ligger närmast på 20 importer, alla från Korea. Men LPL har också sex fler lag vilket betyder att den totala andelen import-spelare är mycket färre.

I Europa ser det istället ut att gå åt andra hållet. Visserligen har det inför vårens säsong tillkommit två importer men det totala antalet utländska spelare är just nu bara sex. Europa har också flertalet regionala ligor under proffsligan LEC, vilket ger yngre talanger möjligheten att bevisa sig utan att direkt slängas in i hetluften utan erfarenhet från lagspel. Under det senaste året har den Nordamerikanska motsvarigheten till de regionala ligorna, Academy league, fått mer resurser från Riot men att en liga i Nordamerika ska kunna fungera lika bra på att fostra talanger som 13 i Europa är svårt att tro. Frågan är därför om den allt större andelen importer tillslut kommer att kväva den Nordamerikanska amatörscenen och med den alla framtida unga talanger.