Efter att ha vaknat till liv idag var det dags för det vanliga scrollandet i sociala medier för att uppdatera mig om vad som hänt i esportsvärlden under natten. Då ser jag en tweet från TACO som fångar mitt intresse, han anser att majors har tappat sin prestige. Jag sitter ett tag och stirrar rakt in i mobilen och funderar över vad han kan mena med det. I sin tweet listar TACO följande anledningar till att majors tappat prestige:
Först och främst funderade jag på hur formatet på en turnering kan göra att turneringen i sig tappar sin prestige. Hur funkar det? Alla format har olika svagheter, inget är perfekt. Det pågår alltid diskussioner om vilket format som är bäst, men jag har på riktigt svårt att se kopplingen här. Det jag kan se är att vissa "topplag" snabbt kan åka ut om de inte lyckas prestera på topp från start, samt att vissa sämre lag eventuellt kan få en "enklare" väg om de har tur vid lottning av framtida motståndare. Men hur leder det här till att prestigen försvinner? Det är ju snarare en fråga om vilket format som är bäst och inte vilken turnering som är mest prestigefull.
När det kommer till reglerna kring låsta laguppställningar håller jag inte heller med TACO. Om ett lag kvalar in till en turnering, oavsett om det är genom att bli legends i en tidigare major eller genom att vinna ett minorkval, så anser jag att det är helt okej att ställa kravet att de ska spela med samma spelare i majorn. Det är inte ett orimligt krav. Tack vare det här säkerställs kvalitén på lagen som kvalat in till turneringen.
Det sista kravet har jag väldigt svårt att förstå. Enligt TACO bidrar faktumet att alla lag som kvalar till majors får klistermärken (in-game) till att försämra prestigen för majorn. What? Att fler organisationer får ta del av pengarna som klistermärkena drar in är ju bara positivt på nästan alla sätt! Enda "negativa" jag kan tänka på är att det eventuellt skulle bli mindre pengar till lagen, men att fler istället får ta del av pengarna. Tänk bara vilken skillnad de här pengarna kan göra för mindre organisationer som lyckats ta sig dit?!
Visst jag förstår grejen med att det är jättecool att ha ett klistermärke med sin signatur och sitt lags logga i spelet vi alla älskar. Men att det bidrar till att sänka prestigen håller jag inte med om.
Jag valde att att gräva vidare lite i det här, jag förstod inte riktigt hur TACO tänker. Då snubblade jag över en intervju på Cybertsport.com från december 2017 (strax innan ELEAGUE Majorn i Boston) där TACO berättar att han inte anser att det är någon skillnad på en major och andra turneringar.
Ah okej, han kanske har en poäng. Men vänta nu? IEM Oakland 2017 hade en total prispott på 300 000 dollar, ECS hade en prispott på 660 000 dollar i finalspelet samt att ESL Pro League delade ut totalt 750 000 dollar under finalerna. Alla majors sedan MLG-Major i Columbus 2016 har haft en total prispott på 1 000 000 dollar (plus pengar från klistermärken). Den enda turneringen av de TACO nämner som faktiskt hade en större prispott (än alla majors sen 2016) är WESG, den låg på 1 500 000 dollar. Då tänker jag att det som tas upp i intervjun med Cybersport inte har någon direkt uppenbar koppling till just den här tweeten. För då hade argumentet "prestige = pengar", kunnat ha en viss tyngd.
För mig har majors alltid varit de största turneringarna under året, med de bästa lagen och de absolut bästa matcherna. Ni som följer cadiaN (spelare i Rogue) på Twitter kunde under gårdagen se hur han kände över att kvala in till majorn. Reagerar man själv, sina vänner och sin familj så passionerat när en kvalat in till en prestigelös turnering? Nej. Jag har svårt att förstå hur dessa grejer kan leda till det TACO påstår - att majors tappat sin prestige och är som vilken annan turnering som helst. Jag tycker TACO har fel, majors är de fetaste och mest prestigefyllda turneringarna som finns i CS:GO för tillfället.
Prestigen i att tävla i de största turneringarna i världen och gå därifrån som en mästare, med en pokal under armen och en fet check i bakfickan räcker tydligen inte - andra har ju trots allt också fått klistermärken.
- Första steget bakåt var när Swiss-formatet introducerades
- Skapandet av struntreglerna kring låsta laguppställningar
- Att lag som deltar i kvalen till majors får stickers
"och ett par till"
Först och främst funderade jag på hur formatet på en turnering kan göra att turneringen i sig tappar sin prestige. Hur funkar det? Alla format har olika svagheter, inget är perfekt. Det pågår alltid diskussioner om vilket format som är bäst, men jag har på riktigt svårt att se kopplingen här. Det jag kan se är att vissa "topplag" snabbt kan åka ut om de inte lyckas prestera på topp från start, samt att vissa sämre lag eventuellt kan få en "enklare" väg om de har tur vid lottning av framtida motståndare. Men hur leder det här till att prestigen försvinner? Det är ju snarare en fråga om vilket format som är bäst och inte vilken turnering som är mest prestigefull.
När det kommer till reglerna kring låsta laguppställningar håller jag inte heller med TACO. Om ett lag kvalar in till en turnering, oavsett om det är genom att bli legends i en tidigare major eller genom att vinna ett minorkval, så anser jag att det är helt okej att ställa kravet att de ska spela med samma spelare i majorn. Det är inte ett orimligt krav. Tack vare det här säkerställs kvalitén på lagen som kvalat in till turneringen.
Det sista kravet har jag väldigt svårt att förstå. Enligt TACO bidrar faktumet att alla lag som kvalar till majors får klistermärken (in-game) till att försämra prestigen för majorn. What? Att fler organisationer får ta del av pengarna som klistermärkena drar in är ju bara positivt på nästan alla sätt! Enda "negativa" jag kan tänka på är att det eventuellt skulle bli mindre pengar till lagen, men att fler istället får ta del av pengarna. Tänk bara vilken skillnad de här pengarna kan göra för mindre organisationer som lyckats ta sig dit?!
Visst jag förstår grejen med att det är jättecool att ha ett klistermärke med sin signatur och sitt lags logga i spelet vi alla älskar. Men att det bidrar till att sänka prestigen håller jag inte med om.
Jag valde att att gräva vidare lite i det här, jag förstod inte riktigt hur TACO tänker. Då snubblade jag över en intervju på Cybertsport.com från december 2017 (strax innan ELEAGUE Majorn i Boston) där TACO berättar att han inte anser att det är någon skillnad på en major och andra turneringar.
Vad är skillnaden på EPL, IEM Oakland, ECS och andra turneringar i jämförelse med majorn? Det är ingen skillnad. Det är samma prispengar, allt är likadant. WESG har en ännu större prispott. Det finns ingen anledning att spela en major med inställningen "Åh wow, en major!" - vi bryr oss inte längre. Via Cybersport.com
Ah okej, han kanske har en poäng. Men vänta nu? IEM Oakland 2017 hade en total prispott på 300 000 dollar, ECS hade en prispott på 660 000 dollar i finalspelet samt att ESL Pro League delade ut totalt 750 000 dollar under finalerna. Alla majors sedan MLG-Major i Columbus 2016 har haft en total prispott på 1 000 000 dollar (plus pengar från klistermärken). Den enda turneringen av de TACO nämner som faktiskt hade en större prispott (än alla majors sen 2016) är WESG, den låg på 1 500 000 dollar. Då tänker jag att det som tas upp i intervjun med Cybersport inte har någon direkt uppenbar koppling till just den här tweeten. För då hade argumentet "prestige = pengar", kunnat ha en viss tyngd.
För mig har majors alltid varit de största turneringarna under året, med de bästa lagen och de absolut bästa matcherna. Ni som följer cadiaN (spelare i Rogue) på Twitter kunde under gårdagen se hur han kände över att kvala in till majorn. Reagerar man själv, sina vänner och sin familj så passionerat när en kvalat in till en prestigelös turnering? Nej. Jag har svårt att förstå hur dessa grejer kan leda till det TACO påstår - att majors tappat sin prestige och är som vilken annan turnering som helst. Jag tycker TACO har fel, majors är de fetaste och mest prestigefyllda turneringarna som finns i CS:GO för tillfället.
Prestigen i att tävla i de största turneringarna i världen och gå därifrån som en mästare, med en pokal under armen och en fet check i bakfickan räcker tydligen inte - andra har ju trots allt också fått klistermärken.
