×
Felmeddelande :( Din CSS har inte laddats som den ska. Testa reloada sidan.
Som besökare på Fragbite samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Läs mer om vår integritetspolicy här.

Krönika

Krönika: Vi lever i en epidemi av dåliga fragmovies

2
Fragmovies kan vara något av det bästa som finns, i alla fall när det kommer till Counter-Strike. Dessa är dock inte som de brukade vara. Vart har charmen tagit vägen? Var är den känslan som göra att man får gåshud när man kollar? Fragbites redaktör Kalle "Hallonkraem" Strömgren försöker i denna krönika svara på detta.
En av mina första introduktioner till Counter-Strike var genom fragmovies så som "The One And Only HeatoN" och "Hard Clan - Die Hard". Nu med lite mognare ögon och en mer mogen bransch kanske detta inte är de bästa CS-filmerna som har släppts men enligt mig är de mycket bättre en de filmerna vi får se idag. Fragmovies är något, som enligt mig, har gjort CS unikt. Ett hantverk som inte finns i någon annan esport, knappt i något annat spel. De typen av fragmovies som vi alla älskade under 1.6 finns dock inte kvar. Jag tycker att vi nu lever i en epidemi av dåliga fragmovies.

Under måndagskvällen släppte Ninjas in Pyjamas en slags hyllningsfilm till Patrik "f0rest" Lindberg och hans tid i laget. Filmen är skapad av den svenska profilen viRRE som gjort sig känd på Youtube genom sina stilrena filmer. viRRE är utan tvekan en bra moviemaker och han har en stil som är lätt att uppskatta men denna typen av redigering passar, enligt mig, inte som en hyllningsfilm till en av världens bästa spelare genom tiderna.

Det finns ett par grejer som stör mig med denna filmen, samt den NiP gjorde för Christopher "GeT_RiGhT" Alesund. Till att börja med har vi ljudet i filmerna. Jag älskar att ha kommentatorer över klipp, men inte över varje klipp. Om man har kommentatorer i varje klipp får man inte något av klippen att kännas speciellt. Ett exempel i f0rest-filmen är rundan när han drar ett ace med en 1on4 mot Astralis under Dreamhack Masters Stockholm. Detta var en otroligt viktig runda i en otroligt viktig match. Man känner dock inte detta i filmen. Eftersom det är kommentatorer i varje klipp känns det som vilken runda som helst.

Om vi tar ett exempel på en film som gör detta bra så har vi "Echoes of 2017" av Daniel Hagelin, Anthony Perfetto och Niklas Koep för Style Productions. Här kan vi endast höra kommentatorer i klipp som är extraordinära. Detta ger tyngd, man förstår att dessa klippen är speciella. Eller åtminstone att det är otroligt bra kommenterad runda.

Echoes of 2017, en av de bästa CS:GO-filmerna som finns


En annan grej som stör mig är musiken. Om man väl ska hylla en spelare som har varit en del av sitt lag i över sju år så kan man väl faktiskt hosta upp lite pengar för att köpa rättigheter till en bra låt? Det vi istället får se i de populära CS-filmerna dessa dagar är en låt från ett ljudbibliotek som låter exakt som alla andra låtar i valfritt Youtube-klipp. Klippen är inte heller speciellt uppdelade för att passa till musiken, det är bara frags som händer och musiken verkar inte spela någon roll. Ett exempel på hur musik kan användas otroligt bra är i videospelaren i toppen av artikeln, Andre "rich" Åkerbloms film "Fragbite Top 10 highlights of the Year 2010". Det är absolut inte den snyggaste CS-filmen någonsin men om det är något som funkar hela vägen igenom är det musiken.

En sista grej är också hur IRL-material har använts. Det är inklippta klipp på f0rest som inte har något att göra med CS-klippen som visas innan eller efter. En vanlig highlight från en ESL-turnering och efter det kommer det ett IRL-klipp från Blast? Det bygger inte någon typ av story som följs igenom filmen. Det är bara frags på lite musik och IRL-klipp kastas in för att hans ansikte måste vara med. För att återigen prata om när f0rest vinner sin otroliga runda mot Astralis så finns det där en otrolig reaktionsbild på honom direkt efter. Varför används inte den där? Nä då är det en publikbild som troligen är från någon annan turnering.

f0rests runda mot Astralis med reaktionsbild på honom


Det är såklart inte bara i viRREs filmer för Ninjas in Pyjamas som detta sker. När var senast du såg en CS:GO-film och tänkte på hur bra den var? Under den senaste tiden har det bara varit denna typen av filmer vi får se och jag är trött på det. I 1.6 fanns det alla typer av filmer, allt ifrån frapsrullar som "atoc the movie" och mer välredigerade filmer som "Mousesports - Ready, Willing & Able". I CS:GO finns det det bara en typ, snyggt inspelade frags utan känsla.

Finns det ens några bra filmer i CS:GO? Ja men inte så många. De filmer som enligt mig når den standard som filmerna i 1.6 satte är oftast skapade av samma filmskapare. Jag har tidigare nämnt Style Productions och "Echoes of 2017". Även den tidigare upplagan av filmen är ett mästerverk. En av skaparna, Daniel "xyanide" Hagelin, var även en del av det otroligt vackra introt till Dreamhack Masters Malmö som hyllade Counter-Strikes historia.

En annan person som verkligen måste lyftas är Perra ”akidos” Andersen. Detta är också en person som härstammar från 1.6. Han var under en längre tid en del av Ninjas in Pyjamas och gjorde bland annat lagets hyllningsfilmer till Richard "Xizt" Landström och Adam "friberg" Friberg. Dessa filmer var utan tvekan mer mäktiga än de om GeT_RiGhT och f0rest. Det är intervjuer med andra i laget om vad spelarna betydde för dem och frags som är klippta i takt i musiken.

Det finns såklart ett litet gäng till men jag kan inte nämna alla på rak arm. Men det finns dock en till filmskapare jag vill uppmärksamma. Detta är Frank Garnett Welsh. Han har i mitt tycke gjort den bästa filmen till ett lag i CS:GO. Även denna filmen handlade om NiP, närmare bestämt under Dreamhack Valencia. Detta var lagets första stora turnering och detta kändes verkligen. Musiken är använd på ett perfekt sätt och man känner verkligen när det är en viktig runda. Frank Garnett Welsh har inte släppt en film på över tre år och det är en filmskapare som verkligen saknas.

Frank Garnett Welshs film "NiP at Dreamhack Valencia"


Hur ska man då lösa denna epidemi? Det är såklart en dundersvår fråga att svara på men här är i alla fall några punkter jag tycker att varje filmskapare måste följa:

1. Först och främst så måste en filmskapare förstå när något är viktigt. Ett ace med fem sjuka Deagle-hs i en online-turnering är inte lika mäktigt som tre AK-frags i den sista rundan i en majorfinal. Dessa ska också märkas resten av filmen, sänk musiken i en clutch, klipp ut till spelarreaktioner när det känns nödvändning och ha inte kommentatorer på varenda jävla frag.

2. Musiken ska ligga i fokus. Jag kan inte säga vilken genre som ska användas, det här helt subjektivt. Men vilken genre man väljer att använda ska inte spela någon roll. Man måste anpassa filmen utefter musiken. Ett drop i en låt är perfekt för ett sista skott med lite slow motion, sätt en spraydown över en snabb del i låten. Om filmen inte samarbetar med musiken så finns det inte någon anledning att ha musik över huvud taget.

3. Sist men absolut inte minst. En film ska följa en story. Det behöver inte vara i kronologisk ordning de bästa klippen från en turnering. Allt ska hänga samman, man ska förstå varför det ena klippet kommer efter ett annat.


Håller du med Hallonkraem? Diskutera gärna i kommentarsfältet!

5 kommentarer — skriv kommentar

Kommentarerna nedan är skrivna av användare på Fragbite. Fragbite granskar inte sanningshalten i texten och du uppmanas att själv kritiskt granska och bemöta texten. Förutsätt inte att innehållet i texterna är sanning.
Visa 5 kommentarer

Skriv en kommentar

Laddar..