Med tanke på den korta tid som personer är aktiva inom esporten är det extra viktigt att vi skapar goda förutsättningar för en återväxt inom scenen. Det är precis det ansvar som exempelvis Godsent och Fnatic nu tar.
Tidigare har nya rekryteringar inom esporten, och inte minst CS:GO-scenen, skett utifrån. Spelare har ofta hämtats från andra lag, andra gånger har man värvat en “free agent”, det vill säga någon som för tillfället står utan kontrakt. Aldrig, eller i alla fall ytterst sällan, har vi kunnat se organisationer rekrytera någonstans från de egna leden. Det ska det bli slut på nu.
Låt oss först klargöra att vi inte kommer att få se varenda spelare i dessa utvecklingslag ta plats i världseliten om några år. På samma sett klättrar inte alla spelare i juniorlag inom fotbollen, eller NHL-lagens farmarlag i AHL, till toppen. Det är knappast heller tanken. Tanken är att ge dessa spelare de bästa möjliga förutsättningarna för att växa, utvecklas och förhoppningsvis kunna ta nya steg i framtiden. Om en enda utav dessa fem spelare sedan tar plats i det egna representationslaget, ja då är det en vinst.
Vinsterna med dessa spelare är många. Låt mig nämna några exempel…
För det första är spelaren fostrad inom organisationen. Det betyder att hen är bekant med hur saker och ting fungerar, vad som förväntas av hen och så vidare. Det betyder också att varumärket kring hen har kunnat byggas upp under en tid, vilket är en direkt vinst när denna person tar klivet in i representationslaget. Det finns redan ett etablerat varumärke att bygga vidare på, som inte är förknippat med någon annan organisation sedan tidigare.
Det är också förhållandevis billigt. Det blir allt vanligare med ekonomiska uppgörelser vid övergångar inom världseliten. Fullt naturligt, så klart, men ett dyrt företag att syssla med. Det är oerhört mycket billigare att kunna fylla på från de egna leden och slippa dyra övergångskostnader och “sign on”-bonusar.
Det kan till och med bli en rejäl ekonomisk vinst, bortsett från eventuella pengar som personens lag drar in till organisationen i framtiden. Endera direkt eller indirekt. Nu talar jag om vinster som kan skapas vid en försäljning av spelaren till en annan organisation.
Organisationerna som snurrar runt världstoppen omsätter enorma summor pengar. För dem är det ingen stor sak att avlöna fem extra spelare, och möjligtvis en tränare på det, varje månad. Det går förmodligen väldigt enkelt för dem att täcka dessa kostnader genom ett utökat sponsoråtagande från en redan befintlig partner, eller så kanske en del av inkomsterna från “merchandise” läggs på detta. Alldeles oavsett har en klar majoritet av de organisationer som rör sig på den internationella marknaden råd med en sådan här satsning.
Frågan är snarare om någon organisation faktiskt kommer att anse sig ha råd med att inte satsa på ett eget utvecklingslag om, vad ska vi säga, ett år?
Jag gillar i alla fall den utveckling vi nu ser. Inte minst för att vi ser nya spelare få chansen att verkligen leva sin dröm, men också för att jag tror att detta kan säkra den återväxt som esporten verkligen behöver.
Tidigare har nya rekryteringar inom esporten, och inte minst CS:GO-scenen, skett utifrån. Spelare har ofta hämtats från andra lag, andra gånger har man värvat en “free agent”, det vill säga någon som för tillfället står utan kontrakt. Aldrig, eller i alla fall ytterst sällan, har vi kunnat se organisationer rekrytera någonstans från de egna leden. Det ska det bli slut på nu.
Låt oss först klargöra att vi inte kommer att få se varenda spelare i dessa utvecklingslag ta plats i världseliten om några år. På samma sett klättrar inte alla spelare i juniorlag inom fotbollen, eller NHL-lagens farmarlag i AHL, till toppen. Det är knappast heller tanken. Tanken är att ge dessa spelare de bästa möjliga förutsättningarna för att växa, utvecklas och förhoppningsvis kunna ta nya steg i framtiden. Om en enda utav dessa fem spelare sedan tar plats i det egna representationslaget, ja då är det en vinst.
Vinsterna med dessa spelare är många. Låt mig nämna några exempel…
För det första är spelaren fostrad inom organisationen. Det betyder att hen är bekant med hur saker och ting fungerar, vad som förväntas av hen och så vidare. Det betyder också att varumärket kring hen har kunnat byggas upp under en tid, vilket är en direkt vinst när denna person tar klivet in i representationslaget. Det finns redan ett etablerat varumärke att bygga vidare på, som inte är förknippat med någon annan organisation sedan tidigare.
Det är också förhållandevis billigt. Det blir allt vanligare med ekonomiska uppgörelser vid övergångar inom världseliten. Fullt naturligt, så klart, men ett dyrt företag att syssla med. Det är oerhört mycket billigare att kunna fylla på från de egna leden och slippa dyra övergångskostnader och “sign on”-bonusar.
Det kan till och med bli en rejäl ekonomisk vinst, bortsett från eventuella pengar som personens lag drar in till organisationen i framtiden. Endera direkt eller indirekt. Nu talar jag om vinster som kan skapas vid en försäljning av spelaren till en annan organisation.
Organisationerna som snurrar runt världstoppen omsätter enorma summor pengar. För dem är det ingen stor sak att avlöna fem extra spelare, och möjligtvis en tränare på det, varje månad. Det går förmodligen väldigt enkelt för dem att täcka dessa kostnader genom ett utökat sponsoråtagande från en redan befintlig partner, eller så kanske en del av inkomsterna från “merchandise” läggs på detta. Alldeles oavsett har en klar majoritet av de organisationer som rör sig på den internationella marknaden råd med en sådan här satsning.
Frågan är snarare om någon organisation faktiskt kommer att anse sig ha råd med att inte satsa på ett eget utvecklingslag om, vad ska vi säga, ett år?
Jag gillar i alla fall den utveckling vi nu ser. Inte minst för att vi ser nya spelare få chansen att verkligen leva sin dröm, men också för att jag tror att detta kan säkra den återväxt som esporten verkligen behöver.
