Skriven av rich den 4 juli 2013, kl 10:46
Efter att ha noterat nattens uppdatering till CS:GO kan jag inte undvika att fundera på hur detta påverkar NiP Gaming, ESC Gaming, Virtus.pro och Na`Vi för veckans StarSeries VI-slutspel.
Nattens CS:GO-uppdatering är, för mig, enbart för det bättre. Den trasiga biljävlen i mitten på Inferno har länge varit en av anledningarna (en väldigt liten sådan, dock) till att jag ogillat kartan, samma sak gäller alla dessa detaljer som bara krånglat till allting. Nu har bilen äntligen skrotats, och istället finns där en söt liten trapp upp till en lägenhet. Fin touch! En del staket, som man egentligen bara fastnat i när man försökt ta sig undan från eldstrid har även tagits bort. Skönt för matchmaking-spelare är även att man nu fått bättre sikt på olika kartor. Allting är på bättringsväg. Det är dock smoken som är den stora tyngden i nattens uppdatering.

Så mycket bättreInte längre kommer man behöva vifta bort rök från ansiktet för att en smoke är ovanför en, på andra sidan av ett tak. Ovanpå detta kommer man äntligen kunna agera offensivt igenom en smoke! Jag har saknat detta, för jag har ledsnat på den instängda känslan man får av en rökgranat. I och med uppdateringen kommer vi förmodligen även se lite snabba rundor igen, förslagsvis inne-rushar på Nuke! Kalas!

StarSeries VI börjar idagJag funderar mycket på veckans StarSeries VI. Lagen på plats har, vad jag vet, inte någon som helst möjlighet att träna med den nya uppdateringn inför turneringen. Den första matchen börjar redan 13:00 idag, och de flesta av spelarna vet nog inte ens att nattens uppdatering har kommit. Det skall bli väldigt intressant att se hur de anpassar sig, något som väger tyngre än det negativa faktum att lagen tränat inför turneringen under andra förutsättningar.

En enligt mig ganska tam turnering ökade precis något ofantligt i underhållningsvärde.
Skriven av rich den 25 juni 2013, kl 16:21
Jag har funderat på värdet av att lägga ner karriären när man är på topp; om det verkligen är det bästa sättet att "gå ut" eller om det bara är dumt. I detta blogginlägg skriver jag ner mina tankar, och jag vill redan nu varna för att innehållet kanske inte är alltför värdefullt. Ni kommer förmodligen inte få reda på någonting som ni inte redan visste, men ni är hjärtligt välkomna in i min hjärna och dissekera ämnet med mig!
Just nu spelas tonerna av Sebastian Ingrossos senaste hit "Reload" i mina öron. För er som inte vet detta var Ingrosso en av de tre medlemmarna i Swedish House Mafia, den svenska house-trion som tog världen med storm för att sedan lägga ner i sitt essä.

Detta är anledningen till att jag skriver detta blogginlägg. Ingrossos nya hit fick mig att fundera på "Mafian" och vilka andra som självmant valt att lägga ner när de varit på topp, hur få det faktiskt är. En stor fråga är även om det är värt det.

För att inte uttråka er med skådespelare och musiker kan jag säga att jag funderade på det inom esporten. Främst Counter-Strike då det är den scen jag kan bäst. Efter att ha funderat noggrant kommer jag bara på en spelare som man skulle kunna peka på och säga: "Han, han lade verkligen ner när han var på toppen". Kan ni gissa vem jag tänker på? En ledtråd: Han är från Skåne, men många tror att han är från Göteborg.

Rasmus "Gux" Ståhl är den enda jag kan komma på. Att han lade av när han var i sin absolut bästa form kanske är en överdrift. Många skulle väl påstå att 2009 var året då Lundapågen var som bäst, men man får inte glömma hur han avslutade sin karriär. Hans fnatic hade fått en lite knackig start på 2012, trots att året innan avslutats på bästa möjliga sätt med en vinst på DreamHack Winter. När man åkte till Copenhagen Games släppte allting, och efter segern nere i den danska huvudstaden kom bättre placeringar för fnatic. Man tappade två raka finaler till SK Gaming, men på DreamHack Summer 2012 knep man både guldet i E-Sport SM 2011/12 och DH:s main-turnering.
Efter framgångarna på DreamHack offentliggjorde Rasmus sin CS-pensionering. Kort därefter visade det sig att han blev Jönköping-turneringens mest värdefulla spelare med toppad statistik på hela sex punkter. Han blev även framröstad till att vara en del av turneringens hypotetiska All Star-femma.

Det allra finaste med Guxs avslutning var att han inte kände "nu är jag färdig" efter att ha vunnit dubbelt guld på DreamHack. Faktum är att han redan under Copenhagen Games, innan lyckan vänt för hans fnatic, berättade för mig att han planerat att lägga bössan på hyllan efter DreamHack Summer. Att han då gav allt under sin sista period och trots framgångarna höll sig till sin plan tycker jag är värt att anmärka än en gång.

Men hur värdefullt är det egentligen att sluta när man är på toppen? Jag hade en kort diskussion om just detta med en svensk esport-profil på DreamHack Summer 2013. En av meningarna som kom från denne var att det är en svensk klyscha att sluta på topp, om jag tolkade hans ord rätt. Efter vidare omtanke kan jag nog hålla med.

Jag har tidigare tänkt att det är sjukt ärorikt att sluta på topp. Dock har jag nu insett att det är ganska oklokt att lägga ner bara för att det går som bäst, för det finns egentligen ingenting som säger att det inte kan bli bättre. Det känns som att det är mer tillfällighet än skicklighet att lyckas finna en anledning att sluta när man faktiskt är på topp. I slutet på några av tidernas bästa CS-spelares karriärer, ta Emil "HeatoN" Christensen och Patrik "cArn" Sättermon som två exempel, var det många som ansåg att de mjölkade den till den sista droppen. Trots detta är det ingenting man tänker på i dagsläget. Det man tänker på är framgångarna, inte motgångarna.


cArn sitter bakom Gux under hans sista turnering som spelare.
Nu hade ju Gux en anledning att sluta, han kände sig färdig och jag tror inte att han ångrar sitt val att pensionera sig från Counter-Strike. Klassikern är ju dock att folk ångrar saker de inte gjorde snarare än saker de misslyckades med. Av den anledningen tror jag inte att vi kommer få se alltför många spelare hoppa av när det går som bäst framöver.

Det finns egentligen inget större syfte med detta blogginlägg mer än att jag gav både er och mig själv möjligheten att vandra omkring i mina tankar. Jag kan dock avsluta med en liten frågeställning:

Hade du föredragit att sluta på topp (utan att egentligen ha någon grund för att det inte kan bli ännu bättre) eller hade du fortsatt så länge du hade drivet för det, trots att du riskerar att bli en så kallad "mjölkare"?
Jag är för övrigt medveten om att Swedish House Mafia lade ner gruppen för att de kände att de var tvungna att välja mellan SHM eller sina solokarriärer. Jag vet även att alla är framgångsrika på egen hand. Därför är det svårt att jämföra just SHM med resten av texten, men jag ville bara dela med mig om vad som triggade tanken.
Skriven av rich den 13 maj 2013, kl 12:33
Jag är en av dem som aldrig tycks sluta komma på smeknamn som jag finner bättre än det jag bär. Det har länge fått mig att tänka på flera saker; Hur acceptabelt är det att byta nickname? Ska man slopa sitt nickname helt? Vad är kriterierna för ett bra smeknamn? Det sistnämnda tänkte jag försöka reda ut här och nu.
För att inleda kan jag kortfattat berätta historien om hur jag fick mitt smeknamn. Nej, mitt namn är inte Richard Richardsson och jag är inte uppvuxen med en tjock plånbok eller ett silverguldplatina-expresskort.

Mitt namn är André, och när jag först kom i kontakt med tävlingsinriktade datorspel såg jag väldigt mycket upp till min äldre kusin Magnus. Magnus smeknamn på den tiden var Madrac, ett påhittat ord utvecklat från hans förnamn. Detta var något jag tyckte var coolt.

Ett "häftigt" (kan inte stryka under dessa citationstecken tillräckligt) ord med en personlig grund kändes, för mig, optimalt. När jag sedan åkte på mitt första LAN på skolans fritidsgård spelade vi en tidig upplaga av Half-Life-modden Day of Defeat. Jag fick spela som tysk, och jag ville bära en titel passande till min karaktär i spelet.

Det bästa jag kom på var "Andrish".
Smeknamnet morfades sedan till rich, vilket är ett smeknamn jag egentligen inte avskyr i och med att det är en så pass stor del av mig, men som jag förmodligen hade bytt ut om jag fick chansen att välja om på nytt.

Medan jag bar mitt namn med stolthet satt mina vänner och bytte smeknamn varje vecka genom att bläddra runt i ordböcker för att hitta det tuffaste ordet, oavsett innebörd, att bära efter sin klantag.

Problemet var att alla andra gjorde samma sak, så om man till sist hittade ett ord man gillade fanns det 1288 utlänningar som hittat samma ord. Jag tvivlar starkt på att smeknamn som hunteR, sniPer och poiSon var unika, även om man blev känd med namnen. Kolla bara på ScreaM, Happy och fury.

Nu tittar jag på namn i nyare spel, främst MOBA-titlar, och ser nicks som för tio år sedan hade setts som riktigt fula "public-fejknicks". Pajkatt, AdmiralBulldog, Imaqtpie och Dableeuteef för att nämna få. Scenen har gått från att vara strikt till att ha glimten i ögat. Traditionella smeknamn ses som tråkiga. Det har blivit roligare, och man kan vara en dödsseriös spelare med ett avslappnat, komiskt smeknamn.

Jag tycker ändå att jag var på rätt spår. När man väljer ett smeknamn tycker jag att man skall ha något unikt och personligt, men förhoppningsvis något bättre än det jag valde. Frågar ni mig behövs karaktär och originalitet i ett bra smeknamn i dagsläget. Det skall vara personligt, och det skall vara något folk läser två gånger. Låt mig presentera ett av mina många "alternativa smeknamn", ett jag främst använder när jag feedar mina motståndare i Dota 2.

vanupuikkoja
Jag vill absolut inte påstå att det är det ultimata smeknamnet, men för mig är det ganska personligt, roligt och unikt. "Vanupuikkoja" är den finska översättningen på bomullspinnar, även kallade "tops", som man bland annat använder för att rengöra sina öron. Jag såg översättningen på baksidan av en förpackning under ett toalettbesök, innan jag skaffade en smartphone, och föll för det direkt.
  • Jag är näst intill besatt av tops, vilket gör det personligt.
  • Det blir komiskt när man förklarar vad det betyder, vilket gör att det inte blir helt intetsägande.
  • Utöver ett inaktivt Soundcloud-konto tycks det vara unikt.
Problemet med "vanupuikkoja" är att det är svårstavat och även svårt att uttala/komma ihåg, vilket inte gör det till ett superbt smeknamn. Därför tycker jag att något i stil med "Yabadabadoo", om man har en kärlek till The Flintstones, är bättre. Fast det är nog inte speciellt unikt.

Så...
  • Är ni nöjda med ert nickname?
  • Vad är ett bra nickname enligt er?
  • Hur tror ni att smeknamnen kommer se ut om fem år?
Skriven av rich den 13 april 2013, kl 14:12
Jag sitter och glor på RaidCall EMS One-slutspelet och insåg precis en sak... är det inte lite vågat att sätta deras casters framför spelarna? Om ni kollar på skärmdumpen nedan.
Av kameravinkeln att döma ser det ju inte ut som att det skulle vara något som helst problem för spelarna att glutta på kommentatorernas skärmar. Förvisso kanske det är svårt att se detaljer, och förhoppningsvis blir det uppenbart om någon kollar efter, men ändå – lite vågat!
Skriven av rich den 11 april 2013, kl 11:01
Tjoho allesammans! Igår fick jag hem mitt nyköp - en sprojlans ny rymddator ljusår bättre än den jag tidigare använt. Detta har ju öppnat upp så många olika obeprövade världar för mig, allt från nyare spel till möjligheten att livestreama.

Det sistnämnda har jag varit sugen på under en längre stund, men jag har alltid varit osäker på vad man skall streama. Jag har yoddlat fram ett par alternativ:
  • CS 1.6: Jag är ju ändå _helt OK_ på spelet, så det kan säkert finnas ett värde i att se mig spela det. Jag är dock långt ifrån en "toppspelare i Sverige", så jag vet inte.
  • CS:GO: Jag har en enorm lärningskurva framför mig i detta spel, så det kan vara kul att se hur värdelös jag är på något jag ändå kan ganska mycket om.
  • Casting: Jag har en gräddig mikrofon, så jag skulle kunna börja casta matcher för att känna på det och se om jag är en gnutta underhållande som kommentator!
  • Musik: Det känns lite distant att ha en "musikstream", men om intresset finns hos tittarna vore det inte omöjligt att dra fram guran och riva av någon halvdassig cover - kanske med en gäst eller något!
  • Casual-lir: Nu vidrör jag inte så många spel utöver CS 1.6, CS:GO och Dota 2 (extreeeemt dålig på Dota 2), men kan absolut tänka mig att börja lira lite mer casual-spel (lite mer likt Bejcons stream, så typ.. WarZ eller något..) och försöka vara lite underhållande i samma veva!
Som ni märker är jag ganska kluven. Vad tror ni skulle locka er till att kolla min stream? Jag kan absolut tänka mig att variera mellan olika grejer, så fantasin är det enda hindret i detta fallet!

För övrigt:MAKIN' BACON PANCAKES (jag är på 3h 14m i skrivande stund!)
Skriven av rich den 8 april 2013, kl 13:41
Det var det. NiP:s fantastiska streak är bruten, och precis som många förutspått blev det Virtus.pro som bröt den – genom att slå dem 4-0 på ett och samma evenemang.

Jag känner personligen att detta är något positivt för scenen, att något lag visade att NiP inte var omöjliga att besegra. Jag känner dock en liten sorg över att streaken, som skapade historia för varje evenemang som spelades, är över.

Det som NiP Gaming har åstadkommit sedan augusti kommer förmodligen aldrig att göras om. Detta är en av anledningarna till att jag vill föreviga insatsen genom att en sista gång uppdatera NiP:s statistik.

Nedan kan ni se ninjornas fenomenala resa till att bli världshistoriens mest överlägsna Counter-Strike-lag, följt av lite snittstatistik. Av ganska uppenbara skäl valde jag att inte inkludera vinsten över ESC Gaming i SLTV StarSeries i den ekonomiska statistiken, då det skulle bli mer komplicerat. Denna statistik gäller alltså enbart från streaken.
SteelSeries GO7 kartor, +78 i rundskillnad
Vinst: 30 000 SEK
vs. E-Srael – 16-0
vs. VBY – 16-2
vs. Lemondogs – 16-8
vs. myRevenge – 2-0 (16-1, 16-1)
vs. BuggIT – 2-0 (16-12, 16-10)

DH Valencia7 kartor, +69 i rundskillnad
Vinst: 22 400 SEK
vs. 34united – 16-2
vs. bemyFRAG – 16-1
vs. x6tence – 16-7
vs. k1ck – 2-0 (16-9, 16-2)
vs. VeryGames – 2-0 (16-10, 16-12)

ESWC 20128 kartor, +62 i rundskillnad
Vinst: 66 700 SEK
vs. LowLandLions – 16-9
vs. ProGaming.TD – 16-13
vs. Area51 – 16-10
vs. mousesports – 16-5
vs. n!faculty – 2-0 (16-7, 16-5)
vs. VeryGames – 2-0 (16-3, 16-14)

DreamHack Winter 20129 kartor, +70 i rundskillnad
Vinst: 150 000 SEK
vs. fnatic – 16-6
vs. mousesports.UK – 16-14
vs. ESC Gaming – 16-10
vs. ProGaming.TD – 2-0 (16-5, 16-10)
vs. mousesports.UK – 2-0 (16-14, 16-5)
vs. VeryGames – 2-0 (16-9, 16-1)

Mind Sports Festival10 kartor, +84 i rundskillnad
Vinst: 66 700 SEK
vs. zNation – 16-4
vs. Brussels Guardians – 16-1
vs. BuyKey – 16-10
vs. ESC Gaming – 16-12
vs. eXtensive – 2-0 (16-7, 16-8)
vs. BuyKey – 2-0 (16-8, 16-6)
vs. VeryGames – 2-0 (16-9, 16-11)

THOR Open7 kartor, +51 i rundskillnad
Vinst: 100 000 SEK
vs. Curse.eu – 16-6
vs. Copenhagen Wolves – 16-7
vs. gosu – 16-11
vs. Lemondogs – 2-0 (16-9, 16-5)
vs. Curse – 2-0 (16-13, 16-10)

NorthCon10 kartor, +116 i rundskillnad
Vinst: 43 800 SEK
vs. LowLandLions – 16-9
vs. MaxFloPlay – 16-3
vs. CPLAY – 16-3
vs. Absolute Legends – 16-2
vs. gamed!de – 16-5
vs. MaxFloPlay – 16-4
vs. CPLAY – 2-0 (16-7, 16-2)
vs. ESC Gaming – 2-0 (16-3, 16-6)

Mad Catz Invitational9 kartor, +77 i rundskillnad
Vinst: 50 800 SEK
vs. Nostalgia – 16-8
vs. TCM Gaming – 16-5
vs. Imaginary – 16-9
vs. Nostalgia – 2-0 (16-2, 16-5)
vs. ESC Gaming – 2-0 (16-8, 16-12)
vs. Anexis – 2-0 (16-13, 16-5)

TECHLABS Cup3 kartor, +21 i rundskillnad
Vinst: 51 400 SEK
vs. Na`Vi – 16-5
vs. Virtus.pro – 16-12
vs. Virtus.pro – 16-10

Copenhagen Games15 kartor, +142 i rundskillnad
Vinst: 138 000 SEK
vs. EYES ON U – 2-0 (16-3, 16-12)
vs. myRevenge – 2-0 (16-1, 16-5)
vs. Curse.eu – 2-0 (16-4, 16-2)
vs. Copenhagen Wolves – 2-0 (16-10, 16-10)
vs. VeryGames – 2-0 (16-11, 16-2)
vs. fnatic – 2-0 (16-4, 16-8)
vs. Virtus.pro – 2-0 (16-13, 16-11)
vs. Western Wolves – 16-2

SLTV StarSeries-slutspelet2 kartor, +17 rundskillnad
vs. ESC Gaming – 2-0 (16-8, 16-7)
vs. Virtus.pro – 0-2

Statistik innan första förlustenMatcher: 60-0
Kartor: 87-0
Rundskillnad: +787
Snittresultat: 16-7 (avrundat nedåt från 16-7.19)

Priser: (SLTV StarSeries V ej inkluderat)Inkasserade prispengar: ~719 800 SEK
Snittpris per event: ~71 980 SEK
Snittpris per match: ~12 200 SEK
Snittpris per kartvinst: ~8 470 SEK
Snittpris per runda: ~529 SEK

Statistiken ovan är från LAN, alla vet att internet inte räknas!
Skriven av rich den 28 mars 2013, kl 20:02
I brist på annat, och även för att tagga både er och oss själva inför Copenhagen Games-livesändningen, bestämde vi oss för att spela in en engångsförteelse i podcast-format. Efter lite snack fick vi kalla den för "Temporär vänskap".


I den extremt oseriösa, men bitvis riktigt seriösa podcasten bjuder vi bland annat på:
  • Copenhagen Games (ofc)
  • Tidigare livesändningar
  • Starka kryddor och såser
  • 22:00 – Absolute Legends (väldigt värt att lyssna på)
  • En hel del randomhumor
Skriven av rich den 25 mars 2013, kl 16:14
Då min blogg stått lite ouppdaterad på senare tid tänkte jag berätta om den förmodligen konstigaste upplevelsen jag någonsin varit med om, som inträffade under söndagmorgonen på vägen hem från en stökig utekväll.

Det var jag, min kära vän Jenny, p0ntus, zetex, JoeAWESOME, samot, Rematch-Yulia och ett par andra glada ansikten som var ute på en krog på Östermalm för att hålla vår älskade vänskap intakt. Huvudpersoner i denna story är dock bara jag och Jenny, som drev iväg från umgänget under småtimmarna.

När vi, tidigt på morgonen, skulle bege oss hemåt gick vi ner för att ta tunnelbanan från Östermalm. Den var, till skillnad från vad man är van vid, näst intill helt ödelagd. Medan vi tog vår lilla promenad mot spärrarna kom det fram en person till oss. En till synes helt vanlig kille i 25-30-årsåldern. Ingenting sades, han bara stirrade blint och följde oss.

Som den paranoida byfånen jag är var min första tanke att vi skulle bli rånade. Dock fortsatte han, ensam, bara följa oss framifrån. När vi väl kom fram till spärrarna började han "blocka" spärren för mig, som alltså hade lite bråttom till tunnelbanan.

Jag bad honom vänligt flytta på sig, och jag frågade om jag kunde hjälpa honom med något. Han svarade med ett mummel som var svårare att tyda än om jag skulle ha en konversation med en dammsugare. Jag ignorerade det och trängde mig förbi och gick igenom spärrarna.

För er som inte varit nere i Stureplans-sidan av Östermalms tunnelbana kan jag berätta att man måste åka en väldigt hög/lång rulltrappa för att komma ner till perrongerna. Denna färd ville jag inte dela med den mystiske mannen, så jag bad honom, med en relativt vänlig ton, att sluta förfölja oss. Då började han ta mig på axeln, men jag knuffade bort honom då man aldrig vet när man kan bli "shankad" i Stockholms innerstad klockan 7 en söndagmorgon.

Jenny ropade då att vi hade lite bråttom till tunnelbanan, så jag ställde mig i rulltrappan, mot min vilja egentligen, för att färdas ner. Den mystiske mannen följde efter, och jag var lite rädd att han skulle knuffa ner mig för trappan så jag klamrade mig fast i räcket som om den vore Titanics akter. Jag höll ögonkontakten med den mystiske mannen och frågade honom vad han ville.

Då böjer han sig fram mot mig för att säga något som lägger på twisten på hela berättelsen.
Här kommer det sjuka som gör denna text läsvärd. Jag kan redan nu säga att jag absolut inte hittar på någonting av vad jag skrivit i denna text.
"Jag har ett mission", var orden som kom från hans mun varpå han sedan gick förbi mig i rulltrappan, lade sin mage över räcket för att sedan kasta sig handlöst ner för rulltrappan och tumla ner till botten av den.

Jag och Jenny fick snabbt ögonkontakt när han slängde sig ner, och jag vet inte riktigt hur man skall beskriva våra ansiktsuttryck. Tänk er en cocktail på rädsla, förvåning, tomhet, skadeglädje och lite, lite upphetsning.

När han hade landat, och tappat hälften av sina kläder i kullerbyttorna på vägen ner, ställde han sig upp och gick vidare. Mer av honom såg vi aldrig.
tl;drSnubbe agerade konstigt. Vi trodde vi skulle dö. Snubben kastade sig ner för en rulltrappa och drog därifrån.
Där har ni min extremt bisarra upplevelse som gör att jag aldrig någonsin vill åka in till Stockholm igen. Har ni varit med om något liknande? Vad är det konstigaste ni någonsin varit med om? Berätta!
Skriven av rich den 8 mars 2013, kl 11:45
Som jag nämnde i slutet av gårdagens kontorsblogg skall jag och Pontus försöka spela in vår första Podcast på måndag. Ett namn har redan valts och mikrofon är redan införskaffad. Nu gäller det ju att vi säger något intressant också, vilket är syftet bakom detta blogginlägg.

Givetvis kommer vi snacka om allt möjligt som händer i scenen just nu, men vad mer är ni intresserade av att höra? Det vore kul att veta lite mer specifika ämnen ni gärna ser att vi tar upp! Det behöver ju inte nödvändigtvis vara esportrelaterat, men det är ju alltid ett plus!

Här är några exempel:
  • Jag skulle gärna vilja höra lite om hur dyrt det är att arrangera turneringar.
  • Kan ni inte snacka lite om era värsta/bästa esportminnen?
  • Skulle vara kul att höra om något som hänt "backstage" på en esport-turnering, nåt pinsamt med typ f0rest :P
  • Hur kommer det sig att jorden snurrar runt sin egen axel, och inte runt Axels axel?
Så... skriv en kommentar! Nedan finner ni en bild på ett av mina stoltare ögonblick, för inspiration liksom!

Visar 1 - 10 av totalt 114 blogginlägg fördelat på 12 sidor